Metodik
Strategisk tillgångsallokering är det viktigaste investeringsbeslutet, något som visats i otaliga akademiska studier.
Det är exempelvis betydligt viktigare att besluta hur mycket aktier man ska äga än exakt vilka aktier eller vilka fonder man ska välja.
De centrala frågorna vid strategisk tillgångsallokering är
- Är min portfölj effektiv eller kan jag få bättre utbyte mellan avkastning och risk?
- Har min portfölj optimal riskprofil eller bör risken minskas eller ökas beaktat min situation och mina riskpreferenser?
En duktig investerares metodik för strategisk tillgångsallokering är en vidareutveckling av den metodik Yale utvecklat.
- Nya prognosmodeller för tillgångars avkastning baserade på kassaflöden för index
- Långsiktiga framåtblickande simuleringar med konfidensintervall för att visualisera prognoser och därmed ge ett bättre beslutsstöd för portföljbeslut
- Nya distributionsmodeller för mer sannolika simuleringsutfall
Simulering som beslutstöd
Centralt för en aktiv portföljsimulering är att den sker framåtblickande och över lång tid.
En mycket stor andel av större investeringsportföljer har i praktiken väldigt lång placeringshorisont. Stiftelser och större förmögenheter har inte sällan någon form av evig placeringshorisont. Även pensionskapital har ofta en placeringshorisont på över 20 år. Över dessa längre placeringshorisonter är det svårt även för erfarna investerare att intuitivt förstå implikationer av olika nivåer på avkastning och risk. Simulering av utfall bidrar med sådan förståelse och ger därför ett betydligt bättre beslutstöd än att bara presentera prognoser med siffror.
Vid simulering antas konstanta portföljvikter över tid, vilket betyder att portföljen kontinuerligt rebalanseras om mot långsiktiga målvikter. Detta är även en metodik som fler och fler institutioner övergår till i sin faktiska förvaltning då försök att timea marknaden i snitt bidrar med negativt resultat för investerare.
Simuleringar visar ett förväntat utfall kompletterat med ett 95% konfidensintervall. Det innebär att 95% av framtida observationer förväntas inkomma innanför konfidensintervallet.
Vid simulering kan både antaganden om log-normalt fördelade prisdistributioner samt empiriskt anpassade distributionsmönster användas. Det går även att använda kombinationer av de båda distributionsmodellerna.
Framförallt över längre sikt så skiljer sig de förväntade sämsta utfallen (inom konfidensintervall) väsentligt där antagandet om log-normal fördelning kraftigt överskattar den långsiktiga risken hos aktier. På kort sikt är förhållandet det motsatta, log-normal fördelning underskattar istället risken vilket även fångas upp i den empiriskt anpassade distributionsmodellen.
Framåtblickande analyser kompletteras även med traditionella bakåtblickande simulering baserat på historiska data. Vidare görs faktoranalyser som visar hur stor del av risk och avkastning olika tillgångar bidrar med i en portfölj.
Inom den akademiska världen används ofta historiska data till optimeringar vid portföljkonstruktion. Detta ger väldigt exakta lösningar men som sedan har låg relevans för framtida optimala portföljer.